Amitriptylin (eng. amitriptyline) är ett tricykliskt antidepressivum (TCA) som har använts i decennier för behandling av egentlig depression. Utöver antidepressiv effekt används det i låg till medelhög dos för neuropatisk smärta såsom diabetisk neuropati och postherpetisk neuralgi, vid spänningshuvudvärk och som migränprofylax. Hos vissa patienter kan amitriptylin även förbättra sömnkvaliteten genom sin lugnande effekt, vilket kan vara värdefullt vid smärttillstånd och samsjuklighet med insomni.
Läkemedlet är inte ett snabbverkande ångestdämpande preparat, men ångest och oro som följer depression eller långvarig smärta kan minska över tid när grundtillståndet förbättras. I klinisk praxis övervägs modernare antidepressiva hos många, men amitriptylin förblir ett välstuderat alternativ när andra behandlingar haft otillräcklig effekt eller vid specifika indikationer som neuropatisk smärta.
Amitriptylin hämmar återupptaget av serotonin och noradrenalin i synapser i centrala nervsystemet. Detta förstärker neurotransmissionen i banor som är viktiga för stämningsläge och smärtmodulering. Läkemedlet har även antihistaminerga och antikolinerga effekter som bidrar till sedering och vissa biverkningar som muntorrhet och förstoppning. Vid neuropatisk smärta anses amitriptylin minska smärtsignalering i ryggmärgens och hjärnans smärtnätverk. Full antidepressiv effekt kan ta 2–6 veckor, medan smärtlindring ibland märks inom 1–2 veckor i lägre doser.
Dosering individualiseras av läkare. Vid depression startas ofta lågt (t.ex. 10–25 mg till natten) med gradvis ökning beroende på effekt och tolerans. Terapeutiska doser kan variera brett (cirka 75–150 mg/dygn, ibland högre), uppdelat eller som engångsdos kvällstid. Vid neuropatisk smärta och migränprofylax används ofta lägre doser (t.ex. 10–25 mg till natten), som kan ökas stegvis tills lindring uppnås eller biverkningar begränsar vidare höjning, ofta i intervallet 25–75 mg/dygn.
Äldre, personer med leversjukdom eller hjärtsjukdom behöver vanligen lägre startdoser och långsammare upptrappning. Barn doseras enbart på specialistindikation. Effekten utvärderas regelbundet, och om behandlingen inte hjälper bör man tillsammans med vården ompröva diagnos, dos eller alternativ terapi.
Avsluta inte behandlingen abrupt utan läkarstöd. Nedtrappning i små steg minskar risken för utsättningssymtom som illamående, huvudvärk, sömnstörning, irritabilitet och allmän sjukdomskänsla. Alkohol förstärker den sederande effekten och bör undvikas.
Säkerhet och tolerans varierar. Initialt kan trötthet, yrsel och reaktionsnedsättning påverka körförmåga och arbete med maskiner; utvärdera din egen reaktion innan du kör bil. Antikolinerga effekter (muntorrhet, förstoppning, dimsyn, urinretention) kräver uppmärksamhet, särskilt hos äldre. Drick vatten, öka fiberintag och överväg sockerfritt tuggummi för muntorrhet; kontakta vården vid svår förstoppning eller urinproblem.
Amitriptylin kan sänka blodtrycket vid uppresning (ortostatism), vilket ökar fallrisken. Personer med hjärtsjukdom, kända rytmrubbningar, långt QT-syndrom eller nyligen genomgången hjärtinfarkt behöver särskild bedömning. Läkemedlet kan förlänga QRS/QT och påverka retledningen; EKG-övervakning kan vara aktuellt vid högre doser eller riskfaktorer.
Hos vissa ungdomar och unga vuxna kan antidepressiv behandling initialt öka rastlöshet och suicidtankar; noggrann uppföljning är viktig. Vid bipolär sjukdom kan stämningsläge växla till hypomani/mani; vården bör utesluta detta före insättning. Graviditet och amning kräver individuell risk–nytta-bedömning. Trångvinkelglaukom och prostatahyperplasi kan förvärras av antikolinerga effekter.
Amitriptylin ska inte användas vid överkänslighet mot substansen, nyligen genomgången hjärtinfarkt, allvarliga rytmrubbningar, obehandlade konduktionsrubbningar (t.ex. AV-block grad II–III), obehandlat trångvinkelglaukom, svår urinretention eller obehandlad svår leversjukdom. Samtidig behandling med MAO-hämmare är kontraindicerad och kräver ett uppehåll på minst 14 dagar före/efter byte. Försiktighet eller alternativ behandling bör övervägas vid svår epilepsi och obehandlad hypertyreos.
Vanliga biverkningar inkluderar trötthet, dåsighet, yrsel, muntorrhet, förstoppning, illamående, ökad aptit och viktuppgång, svettningar, dimsyn och ortostatisk yrsel. Några får hjärtklappning, tremor, huvudvärk, rastlöshet eller sexuella biverkningar (nedsatt libido, erektions- eller orgasmstörning). Muntorrhet kan öka risken för karies; god munvård och regelbundna tandläkarbesök rekommenderas.
Mindre vanliga/ovanliga biverkningar är leverenzymstegring, hudutslag, fotosensitivitet, förvirring (särskilt hos äldre), hyponatremi (SIADH), kramper och urinretention. Sällsynt men allvarligt är hjärtledningsrubbningar (QRS/QT-förlängning), allvarlig arytmi och malignt neuroleptikasyndromliknande tillstånd. Tecken på serotonergt syndrom (feber, muskelstelhet, svettning, förvirring, diarré, snabb puls) kräver omedelbar vård, särskilt vid kombination med andra serotonerga medel.
Sök akut vård vid bröstsmärta, svimning, kramper, svår förstoppning med buksmärta, tecken på allergisk reaktion (andningssvårigheter, ansiktssvullnad, nässelutslag) eller om du får uttalade suicidtankar. Rapportera biverkningar till förskrivaren för dosjustering eller behandlingsbyte.
Undvik samtidig användning med MAO-hämmare (t.ex. moklobemid, fenelzin) och vänta minst 14 dagar vid byte för att förebygga allvarliga reaktioner. Kombination med andra serotonerga läkemedel (SSRI/SNRI, tramadol, linezolid, litium, triptaner, johannesört) ökar risken för serotonergt syndrom. Potenta CYP2D6-hämmare (fluoxetin, paroxetin, bupropion, kinidin) kan höja amitriptylinnivåer och förstärka biverkningar; dosanpassning kan krävas. CYP-inducerare (karbamazepin, rifampicin, johannesört) kan sänka nivån och därmed effekten.
Amitriptylin förstärker sedering av alkohol, bensodiazepiner, opioider, sedativa antihistaminer och andra centralt dämpande medel. Tillsammans med antikolinerga läkemedel (t.ex. vissa antipsykotika, antispasmodika, tricykliska) kan biverkningar summeras och orsaka allvarlig förstoppning, urinretention eller förvirring, särskilt hos äldre.
Försiktighet med läkemedel som förlänger QT-intervallet (klass IA/III-antiarytmika, vissa makrolider och fluorokinoloner, metadon, vissa antipsykotika). Cimetidin kan öka amitriptylinnivåer; betrakta alternativ som famotidin/omeprazol vid behov. Amitriptylin kan minska effekten av blodtryckssänkande medel som guanetidin och påverka blodsockerkontroll; följ upp vid diabetes. Informera alltid läkare och apotek om alla receptfria produkter, kosttillskott och naturmedel.
Ta den missade dosen så snart du kommer ihåg det, om det inte nästan är dags för nästa. Hoppa i så fall över den missade dosen och återgå till ordinarie schema. Ta inte dubbel dos för att kompensera. Om du ofta glömmer doser, be vården om råd kring påminnelser eller dosdispensering.
Överdos av tricykliska antidepressiva är potentiellt livshotande med risk för allvarliga hjärtarytmier, kramper, medvetandesänkning, andningsdepression, uttalad muntorrhet, vidgade pupiller, feber och svår hypotoni. Sök omedelbart akutsjukvård vid misstanke om överdos – ring 112 – eller kontakta Giftinformationscentralen för råd. Försök inte framkalla kräkning. Förvara läkemedlet oåtkomligt för barn och personer i risk för självskada.
Förvara amitriptylin i originalförpackning i rumstemperatur, skyddat från fukt, värme och direkt solljus. Håll utom syn- och räckhåll för barn. Använd inte efter utgångsdatum. Lämna in överblivna eller gamla tabletter till apotek för säker destruktion; spola inte ned i avloppet och kasta inte i hushållssoporna.
I Sverige är amitriptylin receptbelagt. Det innebär att laglig införskaffning sker via legitimerade apotek mot giltigt recept utfärdat av behörig förskrivare, antingen efter fysiskt vårdbesök eller genom godkända digitala vårdtjänster. Att köpa amitriptylin utan recept från oseriösa webbplatser eller via inofficiella kanaler är olagligt och medför betydande medicinska risker (felaktig dos, förfalskade produkter, utebliven uppföljning).
Vattenavlopp Apotek följer gällande svensk lagstiftning och lämnar ut amitriptylin endast enligt förordningen – med giltigt recept eller efter legitim, dokumenterad digital läkarbedömning där sådan tjänst erbjuds. Apoteket säljer inte amitriptylin utan recept. För att få behandlingen lagligt och säkert: kontakta vårdcentral, psykiatri eller en godkänd digital vårdtjänst för bedömning och eventuell receptförskrivning. Handla alltid via licensierade apotek och undvik alla aktörer som påstår sig sälja receptbelagda läkemedel utan recept.
Amitriptylin är ett tricykliskt antidepressivt läkemedel (TCA) som utvecklades för depression men som i dag ofta används i låga doser mot långvarig nervsmärta, migränprofylax, spänningshuvudvärk, funktionell buksmärta/IBS och ibland sömnsvårigheter.
Det hämmar återupptaget av serotonin och noradrenalin i hjärnan och dämpar smärtsignaler i nervsystemet; samtidigt blockeras histamin-, muskarin- och alfa-1-receptorer vilket ger både önskade effekter (till exempel bättre sömn) och antikolinerga biverkningar.
Framför allt depression, neuropatisk smärta (till exempel vid diabetesneuropati eller postherpetisk neuralgi), migränförebyggande, spänningshuvudvärk, fibromyalgi, temporomandibulär smärta och funktionell buksmärta/IBS; lågdos kan användas för att förbättra sömn vid smärttillstånd.
För sömn och smärta kan viss effekt märkas inom några dagar till par veckor, medan stämningsläget vid depression ofta förbättras gradvis under 2–6 veckor; full effekt kan dröja längre.
Oftast på kvällen eftersom läkemedlet kan vara sederande; följ läkarens ordination och ta det regelbundet för stabil effekt.
Muntorrhet, förstoppning, dimsyn, dåsighet, yrsel, svettningar, viktuppgång och ibland hjärtklappning eller urinretention; muntorrhet kan öka kariesrisken så god munvård är viktig.
Tecken på hjärtpåverkan (svimning, oregelbunden puls, bröstsmärta), svår förstoppning eller urinretention, kraftig dåsighet/förvirring, allergiska reaktioner, samt symtom på serotonergt syndrom vid olämpliga kombinationer (feber, muskelryckningar, oro, svettning); sök akutsjukvård vid sådana symtom.
Ja, det är ofta sövande och kan förbättra insomning men kan också ge trötthet nästa dag; viktuppgång kan förekomma på grund av ökad aptit och antihistamin effekt.
Vänta tills du vet hur du påverkas; om du känner dåsighet, dimsyn eller yrsel ska du undvika bilkörning och arbete som kräver skärpt uppmärksamhet.
Det anses inte vara beroendeframkallande, men abrupt avbrott kan ge utsättningssymtom som illamående, sömnstörning, irritabilitet och återkomst av besvär; nedtrappning bör ske gradvis.
Alkohol kan förstärka dåsighet och yrsel samt öka olycksrisken och vissa biverkningar; undvik eller begränsa intaget och kombinera aldrig med riskfyllda aktiviteter.
I samråd med läkare genom långsam nedtrappning över veckor för att minska utsättningsbesvär och för att följa hur grundtillståndet utvecklas.
Kombination med MAO-hämmare är kontraindicerad; försiktighet med andra serotonerga medel (till exempel SSRI/SNRI, tramadol, linezolid) på grund av serotonergt syndrom; läkemedel som förlänger QT-intervallet och antiarytmika kan öka hjärtrisk; starka CYP2D6-hämmare (till exempel fluoxetin, paroxetin) kan höja nivåerna; andra antikolinerga medel ökar biverkningar; alkohol och sedativa förstärker sedering.
Risk–nytta bedöms individuellt; vissa TCA kan användas när det behövs, men data är begränsade; små mängder kan överföras i bröstmjölk; rådgör alltid med läkare eller specialistmödravård.
Personer med nyligen hjärtinfarkt, allvarliga rytmrubbningar, obehandlat trångvinkelglaukom, svår prostataförstoring/urinretention eller uttalad leverpåverkan bör undvika; extra försiktighet krävs hos äldre, vid fallrisk, kognitiv svikt, epilepsi och vid suicidrisk.
EKG och puls/blodtryck kan övervägas före och under behandling hos äldre, vid hjärtsjukdom, vid högre doser eller interaktioner; uppföljning av effekt, biverkningar, natrium och vikt är ofta värdefullt.
Nortriptylin är amitriptylins aktiva metabolit, är mer noradrenerg och brukar ge mindre antikolinerga biverkningar och sedering; båda kan vara effektiva mot depression och nervsmärta.
Amitriptylin ger oftare muntorrhet, förstoppning, dåsighet och viktuppgång, medan nortriptylin tenderar att vara lättare att tolerera och något mer aktiverande; hjärtpåverkan kan förekomma med båda.
Båda är TCA mot depression; imipramin används också vid sängvätning hos barn, medan amitriptylin ofta väljs för migränprofylax och långvarig smärta; biverkningsprofilerna liknar varandra men individuella skillnader avgör valet.
Klomipramin har starkare serotonerg effekt och bäst dokumentation bland TCA för tvångssyndrom; amitriptylin är inte förstahandsval för OCD.
Doksepin i mycket låg dos är specifikt sömngodkänd och ger främst antihistamineffekt med mindre antikolinerg börda; amitriptylin kan hjälpa sömnen men har oftare antikolinerga biverkningar i praktiken.
Trimipramin är starkt sederande och ångestdämpande med svagare återupptagshämning, vilket kan passa vid uttalad sömnstörning; amitriptylin har bättre dokumentation för neuropatisk smärta.
Desipramin är mer noradrenergt, mindre sederande och mindre antikolinerga effekter, vilket kan upplevas som mer aktiverande; amitriptylin är oftare sövande.
Protriptylin är det minst sederande TCA och kan till och med vara aktiverande, men används sällan; amitriptylin är mer sederande och passar bättre när sömnen behöver stöd.
Maprotilin (tetracykliskt NRI) används mindre på grund av bland annat krampbenägenhet; amitriptylin har starkare kliniskt stöd för neuropatisk smärta och är oftare förstahandsval inom TCA-gruppen.
Ja, klomipramins starka serotonerga profil ger oftare sexuella biverkningar som minskad lust och fördröjd orgasm; amitriptylin kan också påverka sexualfunktionen men något mindre ofta.
Nortriptylin väljs ofta hos äldre på grund av lägre antikolinerg belastning och mindre ortostatism; båda kräver försiktiga startdoser, läkemedelsgenomgång och ibland EKG-uppföljning.
Alla TCA kan påverka retledningssystemet och förlänga QT-intervallet; amitriptylin anses ha relativt hög kardiell risk vid överdos, medan till exempel nortriptylin och desipramin ofta bedöms något lägre; individuell riskbedömning är avgörande.
Amitriptylin är det mest använda TCA för migränförebyggande, tack vare kombinationen av smärtmodulerande och sederande effekter; andra TCA används mer sällan för detta ändamål.
Nortriptylin och desipramin tenderar att ge mindre muntorrhet, förstoppning och dimsyn jämfört med amitriptylin, imipramin och trimipramin; valet styrs av symtombild och tolerans.
Amitriptylin, doksepin och trimipramin är mer förknippade med viktuppgång, medan nortriptylin och desipramin har lägre risk; livsstilsåtgärder och monitorering av vikt är viktiga oavsett val.